Författare: Per Ågren

Bakgrunden till denna bloggpost finns här (del 1) och här (del 2).

Vi fick stöd för korttidsarbete till sist. Det krävde dock en ny ansökan och mängder med telefonsamtal. Läget var extremt pressat när beslutet väl kom, men vi överlevde så att nya affärsidéer kan prövas!

Efter nästan tre månader fick vi till slut ett beslut: det blev avslag. Företagsekonomi kan vara komplicerat, men i princip menade Tillväxtverket att vi inte hade haft de lönekostnader vi påstod i jämförelsemånaderna. Det hade vi såklart haft, men vårt sätt att redovisa lönekostnader är inte så vanligt. Vi hade kunnat överklaga beslutet, men det skulle ta tid som vi inte hade.

Istället lämnade vi in en ny ansökan, där vi hoppade över en månads stöd och sökte för färre anställda. Inte för att vi inte hade rätt till den omfattning vi först sökt för, men för att ta bort allt utrymme för tvivel. Vårt hopp var att den nya ansökan skulle rinna rakt igenom systemet utan att plockas ut av en robot för manuell handläggning. Som tur var blev det också så. Den nya ansökan godkändes på en vecka och vi fick pengarna inom någon dag därpå.

Även om vi fick stöd till slut så finns det anledning att vara kritisk till handläggningen. Ett kärnproblem är att när man beslutar om korttidsarbete, så gör man det under förutsättning att stöd beviljas. När beslutet om stöd drar ut på tiden, så innebär reglerna kring uppsägningstid med mera att ett negativt beslut kan innebära en konkurs inte kan undvikas. Själva tidsutdräkten skapar konkursen. Formellt menar jag fortsatt att Tillväxtverkets handläggning inte uppfyller förvaltningslagen, vilket rimligen är något för någon coronakommission att titta närmare på.

När vi nu ska få vår första stödperiod godkänd för att kunna få fortsatt stöd, så upprepas proceduren. Vi har nu gått en månad utan stöd, och mina samtal med andra mindre företag antyder att det kan ta ytterligare månader innan vi får första perioden godkänd och beslut om nästa period. Så, jag kan konstatera att även om stödet för korttidsarbete kan verka generöst, så vill det till att man har en rejäl kassa att ta ur för att man ska ha råd att ta emot det.

Till sist vill jag ändå säga att stödet i sig självt verkligen gör nytta. Under den tid som förflutit sedan mars har vi i princip gjort om hela vår affär, och kan förhoppningsvis både överleva och komma ut starkare på andra sidan. Utan stödet hade vi i princip fått säga upp all personal och börja om från början, givet att vi kunnat undvika konkurs.

Johan Cejie

(Inlägget är uppdaterat med ett par stycken längst ned) Det har hänt lite saker när det gäller handläggningen av vår ansökan om stöd för korttidsarbete (vi anmälde handläggningen till JO). Efter många försök lyckades vi igår ännu en gång komma fram på telefon till en handläggare på Tillväxtverket och fick mer information: det visar sig att verkets sorteringsrobot har plockat ut vår ansökan till manuell handläggning. Handläggaren bad oss skicka in ytterligare underlag, vilket gjorde vi inom några timmar. Att vi nu vet varför det dröjer är i övrigt både bra och dåligt.

Det är bra eftersom vi nu i alla fall förstår varför det inte hänt något. Det är också bra att verket har lite koll och försöker fånga upp misstänkta ansökningar. Är det så att vi inte uppfyller kraven, så ska vi inte ha något stöd. Då har vi bara oss själva att skylla för problemen.

Det som är dåligt är att vi inte har fått besked om vad problemet är. Roboten måste ha sorterat ut vår ansökan några sekunder efter att vi skickat in den. Trots det har vi inte fått besked, och när vi har ringt och mejlat, så har vi tvärt om fått besked om att ansökan inte har plockats ut för manuell handläggning. Medan tiden gick minskade vårt rådrum.

Om vi förstår rätt innebär detta också att små företag som växer relativt snabbt löper stor risk att drabbas extra hårt. Det beror på att arbetsgivardeklarationen som vi lämnade in i januari avser lön som betalats ut i december, men som intjänades i november. Från november till april har vi hunnit växa med mer än en heltid, eller nästan 100%. Om det är detta som är orsaken, så kan det vara så att massor med små företag som vågar ta risken att växa och anställa just nu riskerar obestånd bara på grund av detta. Det är ju i så fall också dåligt.

Jag funderade på om jag skulle dra tillbaka JO-anmälan (om man ens kan det?), men egentligen kvarstår ju fortfarande problemet: i mars hade vi många fler möjligheter att agera. Nu pressas vi mot obestånd medan vi väntar.

Uppdatering 20-05-21: Efter att ha försökt komma fram till Tillväxtverket i flera dagar, så lyckades vi komma fram igår. Då visar det sig att Tillväxtverket inte har sett att vår komplettering kommit in, utan hämtar upp den ur inkorgen först när vi ringer. Vi får rent av intrycket av att de helt enkelt inte läser av sin inkorg för kompletteringar till stödansökningar. Vi tycker att hanteringen är helt orimlig, och att den inte stämmer med vad lagen föreskriver om handläggningstider. Den som vill kan titta på förvaltningslagen här.

Uppdatering 20-09-27: I en ny bloggpost summerar jag efterspelet.

Johan Cejie

Idag publicerade UNT, Upsala Nya Tidning, en artikel där det står att vi har JO-anmält Tillväxtverket och att företaget hotas av konkurs. Det är säkert flera som undrar om det här verkligen kan stämma och om Moreganic skulle vara hotat av konkurs. Vi kommer att göra allt för att överleva krisen, och jag vill gärna ge lite bakgrund och sammanhang för den som undrar.

Moreganic Sourcing AB säljer tjänster som handlar om events och internationell handel med ekologiska livsmedel. De här tjänsterna köper kunderna ofta i ett läge då de vill utvecklas eller satsa på något sätt. Vi märkte redan i februari att viljan att satsa avtog. Våra förslag och offerter besvarades allt oftare med att det inte är något fel på förslaget men att man i det rådande osäkra läget helt enkelt inte fattar några beslut. Mässan BioFach i februari blev en besvikelse.

När så Sverige stängde den 12 mars förstod vi att situationen var ohållbar. Våra planer på att dubbla omsättningen och anställa två till tre nya personer i år skulle inte funka. Efter att ha strukit alla spännande satsningar och investeringar i budget kunde vi ändå skydda den mest värdefulla tillgången i företaget: personalen. Möjligheten till korttidspermittering skulle alltså kunna vara till hjälp; om vi fick stöd till en del av lönekostnaden, så bedömde vi att vi skulle kunna övervintra på befintliga avtal och en mycket försiktig försäljningsökning.

I det här läget finns det ett par viktiga detaljer: man kan inte få stöd för att korttidspermittera uppsagd personal. För att få stöd måste företaget först besluta om korttidsarbete, för att sedan ansöka om stöd. Om personalen går ned 60% i arbetstid, så minskar lönen med 7,5% och företaget betalar 92,5%. Om stödet beviljas täcker det 45% av lönen. Men – medan man väntar på beslutet betalar alltså företaget nästan hel lön, för halva arbetstiden. Företagets kostnad per arbetad timme dubbleras. Om företaget inte klarar kostnaden, utan måste säga upp, så har personalen en uppsägningstid då man ändå måste betala lönen. Vi bedömde att vi med lite tur skulle klara oss maj ut, utan stöd. Så det skulle väl vara gott om tid.

Vi var väl förberedda och lämnade in ansökan den första dagen det var möjligt – den 7 april. När ansökan väl är inlämnad får man veta att Tillväxtverket inte kan ge besked om när man får beslut. Så vi väntade. Och väntade. Efter ca tre veckor började vi höra från andra små företag att de sökt stöd och fått beslut på ett par dagar, och utbetalning efter ytterligare ett par dagar.

Tillväxtverket är såklart hårt belastade, och ger inga besked om handläggningstider. Vi lyckades ändå komma fram på telefon för att verkligen få bekräftat att allt är som det ska.

Till slut blev situationen orimlig efter en månad med dubbel lönekostnad så kunde vi inte ens få besked om när vi skulle få besked. Jag tänkte att om jag inte ens kan prata med verket om problemet, vem har till uppgift att hantera problem där staten inte klarar sitt uppdrag? Det är ju t ex justitieombudsmannen. Så jag JO-anmälde Tillväxtverket, om än möjligen i affekt.

Sedan visade det sig att många redaktioner bevakar JO:s diarium, och nu har några journalister ringt. Jag vill egentligen bara att någon hjälper Tillväxtverket att få ordning på sitt system, för det finns säkert tusentals fler företag i samma situation som vårt. Och jag vill bara få ett besked om när vi kan få ett besked.

Så till frågan: håller Moreganic Sourcing AB på att gå i konkurs? Det går inte att svara tvärsäkert nej på den frågan. Det finns andra lösningar, men de kommer att kosta mig eller andra ganska mycket. Men det börjar sakta släppa på marknaden, vi får lite nya jobb. Vi tror på vår idé, vi kommer att gå mycket långt för att rädda företaget. Det blir bara mycket enklare om staten iaf kunde svara på när vi får besked.

Här finns ett andra inlägg om hur vårt ärende handlagts.

Johan Cejie